Lämna ungen på gatan

av Serpens Albus

Mitt tangentbord är en smal, trådlös, silverfärgad skiva med matta, vita tangenter; en inredningsbloggares våta dröm.Trots den 42 tum stora skärmen är jag oförmögen att läsa texten utan att zooma in sidan, vilket jag finner irriterande. Därför sitter jag på golvet, likt en liten pojke som tittar på tecknade serier en lördagsmorgon. Skillnaden är att småpojkar inte börjar sin lördag med ett 50 minuter långt träningspass, följt av en djuprengörande ansiktsmask.

Jag börjar göra mig färdig för bröllopsfesten jag skall deltaga i redan halv 12, fastän själva tillställningen börjar först klockan sju på kvällen. Eventuell rodnad från rakningen, som idag är mer noggrann än vanligt, har vid det laget bleknat. Jag ser fram emot att få ta på min nya slips, inköpt speciellt för tillfället. Den var en aning dyrare än vad jag vanligtvis brukar spendera på slipsar men om man gått och sett på den i tre månader får den kosta resonerar jag.

På väg hem ser jag hur två zigenarkvinnor går in i sexshopen på kyrkoesplanaden. Jag bli en aning förvånad dels eftersom jag inte visste att zigenare sysslade med sånt och dels för att de verkar tycka att det passar att lämna sina två barnvagnar, komplett med ungar, mitt på gatan utanför. Jag funderar en stund över det konstiga i att folk absolut inte skulle lämna sin plånbok på gatan men nog sina ungar. Nåväl, jag är ju inte förälder och kanske inte förstår mig på sånt här. Kanske det faktiskt är bättre att lämna ungen på gatan än att ta in honom/henne i ”syndernas näste”.

Fortes fortuna adiuvat