Om bloggen

Idén till ’Going my own way’ kom ifrån faktum att det känns som det finns förväntningar att man skall gå en viss, förutbestämd väg i livet; gå i skolan, ta examen, hitta jobb, en fru och slå sig ner någonstans med huslån och en ny bil av farmarmodell för att sedan börja producera avkomma. Samhället stöper dig i en form och förväntar sig att du snällt ställer dig i ledet med de andra. Men vad händer om man inte gör allt det där, vilka reaktioner skapar det och vilka möjligheter och alternativa vägval öppnar sig? Dessa frågor står som grund för denna blogg.

Då jag började skriva Going my own Way hade jag just läst ’American Psycho’ av Brett Ellis Easton. Jag faschinerades av historiens många lager och hur den var öppen för tolkningar och tog därför inspiration av både boken och filmen med samma namn. Den överdrivna narcissismen och sättet att beskriva känslolägen på gränsen till det absurda är medvetna, stilistiska grepp och tjänar i sammanhanget ett djupare syfte än vad som kan urskiljas på ytan.

I bloggform skapar ett dylikt sätt att skriva (förhoppningsvis) frågor hos läsaren; vem är han, är han fullt allvarlig och om inte – vad är den alternativa betydelsen? Ställer du själv dessa frågor har du hittat en nyckel till de dolda budskapen, den proverbiala trojanska hästen medvetet gömd mellan raderna.

 

The idea for the blog ’Going my own way’ was born out of, what seems to me to be, societal expectations of going along a certain, pre-determined path through life; go to school, get a degree, find a job and settle down with a wife, mortgage and station wagon and start producing the next generation, destined to do the same. You are cast in a mold and are expected to get into line along with everyone else. But what happens if you don’t do all that, what reactions does it create and what kind of alternative choices open up to you? These are the questions that form the foundation of this blog.

When I started writing Going my own Way, I was heavily influenced by American Psycho by Brett Ellis Easton. I was fascinated by the layered storyline and how it was open to interpretation and decided to use both the book and movie as inspiration. The overt narcissism and exaggerated emotional states, verging on the absurd are intentional, stylistic choices serving a deeper purpose than is discernible on the surface.

In the context of a blog, such a way of writing hopefully raises questions in the reader’s mind; who is he, is he serious and if not – what are the alternative interpretations? If you find yourself asking these questions you have found one of the keys to the hidden themes, the proverbial Trojan horse, hidden between the lines.