Going My Own Way

The trojan horse in your head

Att fokusera på det negativa

Jag gick med i en grupp för barnfria individer på Facebook, kanske mest för att jag faktiskt inte känner så många (1 för att vara exakt) människor som gjort ett aktivt val att avstå från föräldraskap. Jag vet däremot inte om jag är så förtjust i gruppen.

Den verkar nämligen lida av ett vanligt förekommande symptom för dylika internet-grupper; mycket av det som skrivs är negativa vinklingar av ungar och allt vad de nu kan innebära. Jag medger fritt att jag också inte är speciellt förtjust i skrikande barn på restauranger, tåg osv. Då jag för en tid sedan såg en mamma kämpa med att få in sin skrikande unge (som stretade emot genom att hålla fast sig i dörrkarmen) i bilen var det långt ifrån något jag själv ser den minsta tjusning i. Men jag ser ingen idé med att vältra sig i negativitet runt det hela. Jag rycker på axlarna och går vidare. Det där är inte mitt problem och tacka för det!

Det finns så mycket positivt i den barnfria tillvaron som jag själv skapat. Negativitet är tärande. Att konstant fokusera på något negativt försätter en själv bara i en dålig sinnesstämning som berövar dig livsenergi, energi som kunde fokuseras på något mer givande eller produktivt. Jag kan inte tala för andra men det var för mig en av huvudorsakerna att välja bort barn; för att kunna fokusera på annat och göra det helhjärtat. Jag söker njutning, inte ytterligare stressmoment.

Fortes fortuna adiuvat

Not old…just older

Jag bor i en lägenhet vid Västra kasärntorget i Vasa, Finland. Jag tror på en fri marknadsekonomi och att ta hand om mig själv genom en balanserad diet och en rigorös träningsregim. Det stör mig  att mitt gatunamn är felstavat.

På morgonen sköljer jag mitt ansikte med ljummet vatten och applicerar därefter en djupfuktande ansiktskräm. Jag använder en hårfön får att fixa till min sidbena eftersom mitt hår annars skulle vara alltför vågigt. Därefter går jag till köket, där jag dricker en proteinshake jag förberett kvällen innan.

Nu, mer än någonsin, är jag övertygad om att guldåldern för en man inte börjar förrän man når 30-strecket. Det är omöjligt för mig att ha den minsta tillstymmelse till ålderskris när jag för var dag känner att jag bara blir bättre.   Jag är 35 år gammal.

”I like the bed I’m sleeping in, just like me it’s broken in, it’s not old, just older”
Jon Bon Jovi

Skilda världar

Jag åt middag med vänner nyligen då det slog mig hur enormt olika våra liv är. Eftersom det i sällskapet fanns ett antal gravida gick samtalet naturligtvis in på livet med småbarn. En av mammorna gladdes åt att ha fått ”sovmorgon” ända fram till 7.

Vad hade jag själv gjort den dagen? Jag steg upp halv 1 på eftermiddagen, eftersom jag kvällen innan hade besökt en krog där sångaren till ett av mina favoritband drog ett akustiskt gig. Naturligtvis vaknade jag mycket tidigare, runt 11, men bestämde mig att sova en stund till.

Efter frukost gick jag in till stan för att handla lite mat och efteråt var det dags att dra veckans sista träningspass, precis i tid för att hinna hem och duscha innan den planerade middagen. Den kvällen kom jag hem kring halv 4. Jag vaknade väl där kring lunchtid, utan att någon väckte mig.

Fortes fortuna adiuvat

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.