Står inte ut

Jag sitter vid ett bord på en av stadens nattklubbar. Jag har på mig slitna jeans, skor som inte har blivit putsade på tre månader och en grå tröja från H&M som kostade 15€. Jag smuttar på en coca cola medan jag betraktar de övriga gästerna för att bedöma ifall jag är väldigt opassande klädd.

Jag hade inte egentligen några planer på att gå ut ikväll men blev medbjuden av en kamrat. Det här i kombination med min något sjabbiga klädsel och ”konventionell visdom” säger att jag borde vara tvungen att mota bort kvinnorna med en vass pinne.

Jag minns en tid då jag brukade ta på mina absolut bästa kläder på krogen. Jag använde aldrig ett par nya jeans innan jag haft på mig dem på en klubb. De dagarna är länge sedan över. Jag använder inte direkt mina sämsta kläder nu heller (tröjan från H&M är faktiskt ny) men jag har definitivt gått in i en fas där jag medvetet ”klär ner” mig. Vid bordet bredvid sitter en typ med virkad mössa och college-tröja och jag konstaterar att jag inte alls ”står ut” ur mängden.

Fortes fortuna adiuvat

Gör vad du vill men förvänta dig inte att jag skall gilla det

Det är kväll och jag har slagit mig ner i min mörkgråa soffa. Jag sätter upp benen på soffbordet och känner av tröttheten i mina muskler, slappnar av, insuper tystnaden och njuter av stillheten i kvällstimmarna. Det är det här tiden på dygnet jag börjar vakna till liv, trots att jag borde gå och sova.

Tidigare under dagen lyssnade jag på ett radioprogram där det nämndes att det tydligen uppstått en debatt i vårt grannland Sverige om hår under armarna. Tydligen hade kamerorna på melodifestivalen råkat fånga hur en kvinna i publiken omedvetet visade sina orakade armhålor när hon hurrade över vinnaren, vilket skapat reaktioner och  debatt om förväntningarna på hur en kvinna skall se ut.

Jag håller fullt med om att det är upp till var och en att välja vilka delar av ens kropp man rakar eller ej. Jag kan emellertid inte hjälpa att undra ifall folk i dessa debatter faktiskt nöjer sig med enbart acceptens eller om de egentligen kräver mer; att man också skall se det som naturligt och därmed vackert. Glöm det! Det må vara naturligt och du är fri att göra precis vad du vill men förvänta dig inte att jag skall tycka att det är snyggt.

Fortes fortuna adiuvat

Singlar ÄR onödiga

Det är söndag kväll och jag stryker skjortor medan jag lyssnar på en ‘the very best of Glen Miller’-cd jag hittade på Anttila för fem euro. Det finns få saker som är så tillfredsställande som en rad välstrukna skjortor och moonlight serenade i bakgrunden.

Jag begrundar och försöker stressa upp mig över ett blogginlägg Janne Grönroos har skrivit om hur singlar är onödiga eftersom livets mening egentligen är att föröka sig men ilskan, eller kanske snarare debattivern, väcks inte. Egentligen håller jag med honom; en livsforms biologiska uppgift är att föra vidare sina gener och säkra artens fortgång. Kalla mig tokig men jag menar ändå att mänskligheten högst antagligen överlever utan mitt personliga bidrag (mitt ”koldioxid-fotavtryck” blir, på sikt, också jämförelsevis mindre, vilket betyder att jag med gott samvete kan tända alla lampor och ta långa varma duschar).

Jag hänger upp skjortorna i garderobern enligt ett noga utarbetat system medan jag lyssnar på youtube-klippet som också fanna länkat till i samma inlägg. Ståuppkomikern Louis CK skämtar om hur han inte tar singlar på allvar när de berättar om sina ”problem”. Jag stannar upp och tycker mig kunna urskilja något av en tyst desperation i hans röst när han säger ”it’s never great, my wife assassinated my sexual identity and my children are eating my dreams”. Jag går tillbaka till vardagsrummet, sätter mig i soffan och upptäcker att jag inte hittar fjärrkontrollen. Det är mitt största problem på hela kvällen. Jag skrattar.

Fortes fortuna adiuvat