Tillbaka till asfalts-djungeln

av Serpens Albus

Jag älskar sommarens nattluft. På helgerna finns det något extra; spänning, förväntan kanske och folk är annorlunda på något sätt, mer utåtgående och positiva, åtminstone i början av kvällen innan någon har hunnit blivit sur över någon brud. Åtminstone kan man känna det en vanlig helg. Ikväll är det betydligt mindre påtagligt. Ljudet av mina skor ekar mellan husen i de tomma gränderna. Gatorna som annars skulle ha varit fyllda med människor är ikväll öde. Det är midsommarafton 2011 i Vasa centrum.

Jag har inga planer alls denna midsommar, förutom att se den sjunde Saw-filmen, som jag hyrde tidigare idag. Jag är fascinerad av Saw-filmerna. Den första var brilljant och nyskapande; den tänkande mannens skräckfilm. Men serien förföll ju fler filmer som gjordes och den intelligenta delen glömdes bort till fördel för ”äckelfaktorn”. Nu undrar jag mest vem som är mest sjuk i skallen; de som skriver manus till filmerna eller de som se på det som underhållning.

Jag gillar faktiskt att inte ha några planer. Det betyder möjligheter; möjligheten att kunna göra precis vad som helst, vad som faller mig in. Villa-liv har aldrig riktigt lockat heller, vilket beror delvis på att jag växte upp på landet och därmed inte såg logiken att ha ännu ett hus mitt ute i skogen fast utan wc och andra bekvämligheter och delvis för att jag och naturen inte kommer överens. Medan andra tycker det är charmigt att äta bränd kyckling, tillagad på en engångsgrill och serverad på papperstallrikar ser jag bara förfall. Stenen jag sitter på vid strandkanten på Sandö medan jag blickar ut över vattnet är mer än tillräckligt med natur för min del. Speciellt då en lite större våg håller på att stänka ner mina skor. Jag förflyttar mig snabbt bort, tillbaka mot centrum, tillbaka till asfaltdjungelns säkerhet.

Fortes fortuna adiuvat

 

 

 

Annonser