Är det något som jag borde hålla reda på?

av Serpens Albus

Jag skall bli morbror. Inga applåder tack, jag misstänker att jag nog inte hade så mycket med det att göra, om inte min bländande personlighet på något sätt skapade de romantiska förutsättningarna för blandandet av arvsanlag. Jag har några gånger fått frågan när underverket skall komma. ”Vadå”, brukar jag fråga, ”jag är ju redan här”. Sådär bra skämt får man dra på en tidig måndagmorgon.
Jag har aldrig riktigt kunna svara rätt på den frågan.

Är det något som jag borde hålla reda på i min roll som morbror? Ja, jag anser att jag redan kan kalla mig morbror. Bara för att bullarna inte är tagna ur ugnen är man väl inte mindre bagare. Tillbaka till ämnet – sånt där hör väl mest till modern och eventuellt fadern, att kunna. Det är väl de som skall…ja, vad det nu är man gör medan man väntar barn…typ…äta chips med grillchips och saltgurkor (modern) och sätta på lite sympativikt och gå omkring och gnälla om ont i ryggen (fadern). Kort sagt – sånt där barngrejs. Jag är emellertid lite osäker på vad jag egentligen skall göra; vad min roll är. Förhoppningsvis behöver jag inte filma födseln, fast det kunde iofs vara rätt kul att ta fram den där filmen om 15 år då ungen har kompisar på besök.

Det finns ju rätt många olika morbror-roller man kan ta på sig. Man kan vara den där lite konstiga morbrorn som bor rätt långt bort och man aldrig träffar (inte så troligt med tanke på att jag bor 25 minuter bort), den ”coola” morbrorn som köper ut öl då ungen är i tonåren, vilket resulterar i ett storgräl med ungens mor (även mindre lyckat eftersom modern tränat kickboxing). Kanske jag blir den där morbrorn som har coola grejer att leka med då ungen kommer på besök. Detta är mer troligt, eftersom jag ibland gillar att gå omkring på leksaksavdelningen i varuhus och ponera det faktum att jag faktiskt kan köpa den där skitstora lego-förpackningen om jag ville. Eller kanske jag bestämmer mig för att alltid ha på en Darth Vader mask då jag träffar ungen, så han aldrig riktigt hur jag ser ut. ”Luke, I am your uncle”. Funkar förstås bara om ungen heter Luke, möjligen Lukas. Fast kanske jag går händelserna lite i förväg. Kanske jag inte ens gillar ungen. Jag vet ju inte alls var han/hon står i fråga om skattepolitik eller moralfilosofi. Småbarn tänker väl på sånt. De måste de ju. De måste ju göra något då de inte äter, bajsar eller sover.

Fortes fortuna adiuvat

Annonser