Sexuellt ofredande

av Serpens Albus

Klockan är 08:03, måndag morgon, Februari 2011. Till min rutin på vardagsmorgnar hör att jag ser på nyheterna medan jag äter havregrynsgröt, så även idag. Libyen, Egypten, brand i Estland, jag funderar om det är kallt ute. En rubrik fångar min uppmärksamhet; ”bara 25% av anmälningar om sexuellt ofredande leder till åtal”. Inslaget följs av bilder på en ensam kvinna som går genom en mörk park, vilket intressant nog får tittaren att tänka på våldtäkt, naturligtvis med en manlig förövare och kvinnan i offer-rollen, fastän ”sexuellt ofredande” i princip lika väl kunde handla om en kvinnlig förövare. Låt mig först göra en sak kristallklar: ingen slags våld eller sexuellt utnyttjande är okej, varken mot män eller kvinnor. Ingen skall känna sig rädd eller hotad pga. det han/hon har på sig (däremot är jag helt klart för personligt ansvar och ”riskminimering”, man behöver ju inte hoppa in i varenda bil med fulla, okända människor eller gå i de mörkaste gränder på vägen hem från krogen, sånt är bara vanligt folkvett).

Så tillbaka till nyhetsinslaget; av någon orsak fick det mig att fundera. ”Bara 25%”, underförstått att det är på tok för lite, alltså borde fler anmälningar leda till åtal men vilket procenttal är egentligen tillräckligt? Är det godtagbart att 50% leder till åtal, 70, eller är det meningen att 100% av alla anmälningar skall leda till åtal för sexuellt ofredande? Jag har en känsla av att många skulle säga: ”självklart” på den frågan. Emellertid bör man beakta att inte varje anmälning har rättsliga grunder för åtal, precis som med andra typer av brottsmisstankar. I dylika samtal kan man ofta här höra ”då är det fel på lagen”.

Kanske det är för svårt, kanske inte, det anser jag mig inte tillräckligt kvalificerad för att uttala mig om. Jag ställer mig dock frågan: ”hur lätt skall man göra det?” I Storbritannien finns redan lagar om att en man kan avlägsnas från sitt hem redan vid misstanke om våld, alltså bara ifall någon säger att han gjort någonting, vilket i praktiken betyder att man är skyldig tills motsatsen bevisats. Faktum är att det redan finns prejudikat för att döma någon för misshandel fastän man inte ens rört sin partner, iom att det klassas som misshandel att höja rösten åt någon*. Är det dit vi vill komma; att varenda anmälning leder till åtal eftersom kvinnan på något sätt har känt sig utnyttjad/misshandlad/förnedrad? Räcker det med åtal i 100% av fallen, och riskera att förstöra en mans liv iom att man då i mångas ögon redan är skyldig, eller är det egentligen fällande dom man är ute efter? Borde man istället fråga varför så många ogrundade anmälningar görs, istället för att ständigt försöka åtala och döma en allt större mängd män?

“There is no crueler tyranny than that which is perpetuated under the shield of law and in the name of justice”.
Charles de Montesquieu

*Källa:
http://www.dailymail.co.uk/news/article-1350761/Women-entitled-council-house-partner-shouts.html