Det sägs att ingen vill vara ensam. Det är fel.

av Serpens Albus

Är det något fel på att vara singel? Javisst, om du frågar bibeln, din mamma, Hollywood eller ser på saken ur rent evolutionsbiologiskt perspektiv. Alla säger samma sak fast kanske på olika sätt; det är meningen att vi skall para ihop oss, hitta vår själsfrände och försäkra oss om artens fortsättning. Vi blir konstant itutade att vi är ”ofullständiga” om vi inte har en partner.

Vad förväntar man sig egentligen av denna ”bättre hälft” och varför sätter man ansvaret för sitt eget välmående, sin egen lycka på någon annans axlar? Man njuter inte av sitt eget sällskap men vill ändå att andra skall göra det. Är det egentligen konsten att kunna underhålla sig själv som gått förlorad i dagens samhälle? Söker man en partner inte så att man inte skall behöva vara ensam utan för att man vill bli underhållen?

Det sägs att ingen vill vara ensam. Det är fel. I ensamheten kan man utforska sig själv, få klarhet i vad man själv anser är viktigt och hitta sin sanning och det man vill sträva efter. Ensamheten är en källa i vilken ens sinne kan förfriska sig. Att vara ensam kan vara helt magiskt. Det ingen vill är att känna sig ensam. Det smått ironiska är att ett förhållande bara är en garanti för att man aldrig skall vara ensam, inte mot att känna sig ensam.

”Language… has created the word ‘loneliness’ to express the pain of being alone.  And it has created the word ‘solitude’ to express the glory of being alone.
Paul Johannes Tillich, ‘The Eternal Now’

Den Indiske filosofen Oshos tankar om ensamhet

Advertisements