”Ouppnåeliga” ideal

av Serpens Albus

Jag råkade på en artikel på nätet häromdagen. På liknande sätt som ”vanliga kvinnor” de senaste åren har lyfts fram i reklamvärlden, görs här samma sak med män; modeller med ”den ouppnåeliga idealkroppen” byts ut mot helt vanliga män.

I artikeln sägs: ”These mock ads show how men are also held to the near-impossible body standards of models and professional sports players, and inundated with images of far-from-average male bodies on a daily basis”. Medan jag anser artikeln belysa ett intressant fenomen, som ytterst sällan behandlas ur en manlig synvinkel tar jag avstånd från hela grejen med ”nästintill omöjliga kroppsideal”. I mitt huvud är det inte omöjligt.

Det verkar många gånger som man idag säger att något är omöjligt när det egentligen bara är väldigt svårt. Att lyckas åstadkomma något som liknar ”idealkroppen” är inte omöjligt men det kräver arbete. Mycket arbete. Det kräver en viss slags inställning, en viss slags livsstil och ett visst slags åtagande. Du får ingenting gratis på gymet. Det du får ut är precis det du förtjänar och det kan inte köpas, lånas eller socialiseras. Det handlar om att släpa sig till gymet vare sig det är snöstorm eller 30+ grader ute, vare sig du är trött eller bara vill ligga ner och sova, dag ut och dag in, att pressa ut den där extra upprepningen fastän det nästan svartnar för ögonen. Det är inte lätt, det skall inte vara lätt men det är inte omöjligt.
Det är bara omöjligt om du själv intalat dig att det är så.

Fortes fortuna adiuvat