Riddaren av den vita ormens orden, del 2

av Serpens Albus

Del 1 av historien

Riddaren av den vita ormens orden hade hört historier om draken, men aldrig själv sett den. Han hade förberett sig på denna kamp så länge han kunde minnas. Det här var hans öde. Han var redo. Idag stod han öga mot öga med den mytomspunna besten.

Slaget var ljuvt i sin brutala kortvarighet. Det skarpslipade svärdets egg gled in i drakens hals en gång, två gånger för att sedan låta tystnaden eka genom skogen. Den så fruktade draken, det mytomspunna monstret, var dräpt.

I gryningen red riddaren åter tillbaka för att delge de goda nyheterna. Redan på håll kunde han urskilja lekande barn strax utanför stadens portar. Han stannade i skuggan av ett träd, utom synhåll och betraktade det oskuldsfulla spektaklet. Han lät dem vänta. Det solkyssta landskapet sträckte ut sig framför honom. I skuggan av ett träd låg ett skarpslipat svärd.

Qui audet adipiscitur