Är män fria?

av Serpens Albus

No woman can call herself free until she can choose consciously whether she will or will not be a mother”.
När jag googlade ett icke-relaterat ämne råkade jag hitta detta citat av Margaret Sanger, en pionjär inom familjeplanering och preventivmedel för kvinnor. Mycket har hänt inom det området sedan dess (1922). Förutom en rad av olika preventivmedel har kvinnor i västvärlden relativt fri tillgång till både abort och möjlighet att adoptera bort ett ”oönskat” barn. Det är därmed ingen överdrift att påstå att målet har uppnåtts; kvinnor kan fritt välja om hon vill bli mor eller ej. Män, däremot, har inte samma frihet. 

De allra flesta (inklusive jag själv) skulle säga att det i sista hand är kvinnans val, huruvida hon vill bära och föda ett barn eller ej. Det är ju trots allt hennes kropp. Visst får män uttrycka sin åsikt (brukar det heta) men sist och slutligen är det kvinnan som bestämmer och mannen måste finna sig i hennes val. I den bemärkelsen kan han inte själv besluta om han skall bli far eller ej. Mannen är inte fri på samma sätt som kvinnan.

Så varför talas det då så lite om manliga motsvarigheter till kvinnornas utbud av preventivmedel? Högst antagligen finns det män som mycket väl skulle kunna tänka sig använda dylika preparat men man kan väl ändå inte åstå att någon står upp på barrikaderna och kräver ett p-piller för män. Varför nöjer vi oss med utrustning som härstammar från 1500-talet? Är det för att män inte drabbas på samma sätt av en graviditet som kvinnor eller är det helt enkelt för att det ”hittills har funkat som alltid, so why mess with it?”. Jag erkänner att jag tillhör den senare kategorin; det som fungerar gör mig lat, bekväm, ovillig att arbeta desto mer för förändring. Det är också ett farligt vägval för en man.

”None are more hopelessly enslaved than those who falsely believe they are free”
Johann Wolfgang Von Goethe