Real life Hollywood fairytale

av Serpens Albus

Vasabladet publicerade nyligen en artikel om en 10-årig liten kille. Han hade träffat en flicka från Vasa på Umeåfärjan och genom att nu kontakta Vasabladet hoppas på att hitta henne. Jag antar att en hel del ser det här som något ytterst gulligt och hoppas innerligt på att Edvin skall hitta ”sin” Elin. Själv är jag inte riktigt av samma åsikt.

Jag tror att det hela tilltalar folk eftersom det ter sig som något av en klassisk Hollywood story; två personer träffas men av olika orsaker skiljs åt men genom olika svårigheter ändå lyckas återförenas och underförstått lever lyckliga i alla sina dagar. Hur många romantiska komedier följer exakt denna storyline? Verkliga livet är dock något annat. Är det gulligt, eller bara pinsamt, kanske t.o.m lite creepy? Det hela står och faller på hur flickan ser på pojken, vilket intryck gjorde han? Anser hon att han var en söt kille som såg på henne så intensivt att hennes ben förvandlades till spaghetti…eller är han den där konstiga killen som konstant satt och stirrade på henne?

Jag har länge varit av åsikten att massmedia ger en felaktig bild av hur världen fungerar när det kommer till attraktion och parbildande. Visst, dylika romantiska gester kan fungera men det är inte något jag själv skulle rekommendera och jag undrar om det inte är lite att skjuta nästa generation i foten då man fortsätter att förhärliga orealistiska hollywood-drömmar. Det finns rätt sätt och fel sätt när det kommer till det motsatta könet. Oftast är inte en hollywood story rätt.

Epilog: Vasabladet raporterade några dagar senare att Edvin nu hade hittat ”sin Elin” som hälsar att hon ”gärna vill börja brevväxla” med honom. Familjen tackade för all hjälp och tillade att bara man har ”mod att förverkliga sina drömmar uppfylls de”.

Fortes fortuna adiuvat

Eftersom jag använde mig av en engelsk titel ansåg jag det också vettigt att översätta hela inlägget.

Since I used an English title I also thought was appropriate that I translate the entire piece. Enjoy.

The local newspaper ‘Vasabladet’ recently published an article about a 10-year old boy. He had met a girl from Vaasa on a ferry and has now contacted the paper in hopes of finding her. I suspect a good number of people finds this story to be oh-so infinitely cute and hope that little Edvin will find ”his” Elin. I am of a slightly different opinion.

I think the whole thing appeals to people because it’s basically a real life Hollywood story; boy meets girl but for some reason they are separated but through trials and tribulations they ultimately reunite and live happily ever after. It’s a classic plot line for a rom-com. Real life, however, is usually vastly different. Is it cute or just embarrassing, even a little creepy? The whole thing depends on the girl’s perception of the boy. Is he that cute guy who locked eyes with her so intensely that her legs turned to jello, or is he that creepy little kid who wouldn’t stop starring at her?

I have for a long time been of the opinion that the media grossly misrepresents how the real world works, particularly when it comes to attraction and the whole dating procedure. Sure, grand romantic gestures can work but it is far from something I, personally would recommend and I can’t help but think we really are doing the next generation a massive disservice by continuously glorifying unrealistic hollywood fantasies. There is a right way and a wrong way when it comes to dealings with the opposite sex and most of the time, a hollywood story simply just isn’t the way to go.

Epilogue: The same newspaper later reported that Edvin now has found ”his Elin”, who agreed to start corresponding by mail. The family appreciated all the help they have gotten and state that ”as long as you have the courage to pursue your dreams they will come true”.