En mantel jag är beredd att axla

av Serpens Albus

Jag tror det krävs ett viss mått av galenskap för att bli förälder; att helhjärtat dedikera sitt liv till en person (eller flera) och kasta sig in i en roll man omöjligtvis kan vara säker på att man ens är redo för. Det är en galenskap jag både ifrågasätter och beundrar. Jag tror inte egentligen att jag skulle bli någon speciellt bra pappa. Acceptabel – visst, men på något sätt exceptionell – nej. Däremot tror jag att jag har goda förutsättningar att bli en bra morbror.

Man får då ta del av mycket av de goda sidorna men när dagen är slut kan man ändå dra sig tillbaka till sin egen avskildhetens borg för att spela GTA 5 och sova till sen förmiddag, eller tidig eftermiddag om man så vill. Om man så vill kan man alltid visa sig från sin goda sida och för att använda sig av en sportjämförelse – alltid ge 100% i sina ”byten” (och då menar jag absolut inte blöjbyten så få inga idéer kära syster). Man kan bli en superhjälte – Stålmorbror.

Med stora krafter kommer stort ansvar, så även för Stålmorbror. Jag kommer att få privilegiet att vara en manlig förebild, en uppgift jag ser som väldigt viktig i en värld som annars inte erbjuder något direkt överskott av den varan. Det är en mantel jag kan är villig att axla. För den upgiften är jag tillräckligt ”galen”.

Fortes fortuna adiuvat