Visste att det var rätt

av Serpens Albus

Jag skulle inte säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Jag ”visste” bara att det var rätt. Det är först nu, efter ett halvår tillsammans som jag börjat utveckla starkare känslor. Varje gång jag går uppför de där gamla stentrapporna fylls jag av välbehag. Jag låser upp min ytterdörr och välkomnas.

Första gången jag steg in i min lägenhet tänkte jag ”oh crap”, för jag såg direkt att stället var nästintill perfekt; storleken, kökets utformning, golvet, ”ställets personlighet”. Lägenheten ”talade” till mig. Men var ”resten av livet” något som kom in i mina tankar? Nej, inte egentligen.

Jag såg, rent pragmatiskt, att stället var så nära perfektion det går att komma och tog beslutet utifrån det. Ändå fanns stunder då jag ifrågasatte mitt beslut och undrade ifall jag gjorde det av fel orsaker. Skulle det här bli ännu en lägenhet i en lång rad av lägenheter jag bott i? Jag ifrågasätter det inte mer. Jag är hemma.

Fortes fortuna adiuvat