Jag har hittat Henne

av Serpens Albus

Jag sitter framför skärmen och stirrar på det tomma inlägget. Mina fingrar tvekar medan min hjärna utkämpar ett slag av episka proportioner. Jag har inte skrivit på ett tag men känner mig nu manad. Jag tvekar eftersom jag vet vilka reaktioner jag kommer att få. Men jag vet att jag måste skriva det, för mina läsare, för mig själv; jag har hittat Henne.

Det har sagts att det händer då man minst anar det. Det var inte heller något jag planerat; att jag skulle möta den där kvinnan som ställer alla mina åsikter på sitt huvud och får mig att allvarligt fundera på, kanske inte barn riktigt ännu, men att leva resten av livet med Henne. Men medan man gör upp andra planer händer det – livet.

Mitt svärd, som en gång var min trogne bundsförvant, slant ur min hand och jag var försvarslös mot vilddjuret som längre vittrat blod. Jag ser nu att min tidigare livsstil var ohållbar. Ett nytt kapitel får så sin början.

Naturligtvis driver jag här med mina läsare. Min övertygelse är starkare än någonsin. Kul va? :P

Fortes fortuna adiuvat