Att visa genom exempel

av Serpens Albus

Jag vaknar av en gassande sol på mitt ansikte. Klockan är tre minuter över sex på morgonen. Jag rullar över på den andra sidan av sängen, till en smal strimma av skugga. En svalkande bris sveper in sovrumsfönstret som står på glänt och jag sparkar bort täcket och låter den kittla mina fötter tills solen återigen lägger sin varma hand på min panna.

Jag går in i köket, öppnar kylskåpet och tar fram en kanna vatten. Lutad mot diskbänken dricker jag långsamt stora klunkar medan jag betraktar lägenheten. Jag ställer ner glaset en stund medan jag tar fram en mikrofiberduk och putsar bort en fläck från diskbänken. Det är inte att jag är pedant, jag gillar bara ordning och att hålla det snyggt och prydligt. Men det är också något mer.

Det finns en föreställning om att män som lever ensamma skall bo i lägenheter som ser ut på ett visst sätt. ”Ungkarlslyan”, en stökig håla med torn av pizzakartonger och ölburkar, bilder av halvnakna damer fasttejpade på väggarna och smutsiga strumpor på golvet. Bara genom att möta en kvinna kan den ensamme mannen räddas från fördärvet och börja leva anständigt*. Det är viktigt för mig att visa att det inte behöver vara så; att en man mycket väl kan skapa ett snyggt hem och inte bara en ”lya”. Om så än bara för mig själv.

Fortes fortuna adiuvat

*Se t.ex denna reklamsnutt