Kommer jag att ångra det?

av Serpens Albus

Det är praktiskt taget oundvikligt; när det framkommer att man inte har de minsta planer att bilda familj kommer man förr eller senare att bemötas med en enkel liten fras; ”du kommer att ångra dig”. En del menar till och med att barn är nödvändigt för att få uppleva livet till fullo.

Det händer att jag stiger upp och på vägen till jobbet börjar skratta, bara för att jag är så förbannat nöjd med min tillvaro. Något jag sällan säger högt men tänker för mig själv desto oftare är att man inte har upplevt livet till fullo förrän man varit singel i 30-års åldern, med en disponibel inkomst, att styra över sitt eget liv till 100%. Jag ser detta som en lyxtillvaro som är få förunnat.

Om jag skulle dö idag är det enda jag ångrade att jag inte fick chans att leva längre precis som jag gör nu (det och att jag aldrig fick uppleva människans kolonisation av andra planeter). Kommer jag alltid att se på livet på detta sätt? Kommer jag att ångra mina val på ålderns höst? Kanske, men om det kommer till ånger, ångrar jag mycket hellre att jag inte skaffade barn än att ångra att jag skaffade dem.

Fortes fortuna adiuvat