Mer än en flytt

av Serpens Albus

Jag står framför garderoben och studerar de enstaka plagg som ännu hänger kvar. Det matta prasslet från påsen jag packar ner plaggen i ekar i det numera tomma sovrummet. I köket står en annan påse, fylld med saker jag skall slänga. Jag håller på att tömma min gamla lägenhet men jag har börjat se på det som något mycket mer än så; jag lämnar en del av mitt liv bakom mig.

Min ”samling” av prylar, saker man ”behöver” för att leva ett normalt liv, har insamlats under en tidsrymd på över 10 år. Många saker är kvarlevor från studietiden, som mina fula, blåblommiga tallrikar eller kastrullen jag brukade koka gröt i varenda morgon. En kastrull som var så sliten att dåvarande flickvännen insisterade på att den skulle stå undangömd i ett skåp under diskbänken när vi flyttade ihop. Det är bara några av de saker jag lämnar bakom mig, som kastas bort.

Det jag håller på med är mer än bara en flytt till en ny lägenhet, det är en katarsis, en rening där jag överger de sista kvarlämningarna av studietiden, mina ungdomsår och ett gammalt ”jag”. Farväl läckande kökskran, farväl rostiga badkar, farväl galna finska grannar som sjunger karaoke halv två på natten. Jag dör men återuppstår likt fågeln fenix, i en ny tillvaro, som en ny man.

Fortes fortuna adiuvat