Väntan, del 3

av Serpens Albus

”Dress like today matters”, klä dig som att den här dagen betyder något. Orden klingar i mitt huvud när jag stiger upp på morgonen. Min marinblåa kavaj, en vit bomullsskjorta, en brun silkesslips och ett par ljusgråa flanellbuxor ligger färdigt framlagda. För den här dagen betyder något.

Den nervositet som präglat de senaste veckorna har övergått i en stilla förväntan. En liten, osäker röst har stundvis frågat ifall jag är säker på att jag klarar det. Jag är nästan förvånad över mitt eget självförtroende, fastän jag aldrig egentligen trodde att det här skulle hända så snabbt.

Solen skiner över staden jag kallar mitt hem medan jag går över torget. Jag tänker tillbaka på de senaste veckorna; en intensiv färd som känns längre än den egentligen varit. På flera sätt känns det som detta är något jag arbetat för mycket längre än så, nästan som att varje beslut jag gjort på ett sätt eller annat lett fram till den här punkten. Tjugo minuter och en handfull namnteckningar senare möter återigen solens strålar mitt ansikte. I min hand håller jag nycklarna till lägenheten jag just köpt.

Fortes fortuna adiuvat