Att komma hem

av Serpens Albus

Det snötäckta landskapet utanför susar förbi fönstret. Mitt ryggstöd är fällt bakåt så långt det går och jag betraktar slött de snötunga granarna medan jag funderar på ifall jag skall sluta ögonen och försöka sova en stund. Det känns som om jag varit borta längre än vad jag egentligen varit men nu är jag på väg tillbaka. 

Efter perioder av att vara mer social än vad jag egentligen är suktar jag efter ensamheten. Det är syret i mina lungor, elixiret som släcker min törst och svalkar min själ.

Jag möts inte av någon välkomstkommité. Ingen rusar emot mig när jag öppnar dörren till min lägenhet. Istället välkomnas jag av det välkända, av temuggen som står på precis samma ställe som jag lämnade den, av en skriande tystnad som säger ”välkommen hem…välkommen till ensamhetens borg”.

”Here I go again on my own, going down the only road I’ve ever known”
Whitesnake, ‘Here I go Again’