Varför skriver jag?

av Serpens Albus

Jag sitter på golvet i min lägenhet och skriver, utan att egentligen säga någonting betydelsefullt. Jag bara…skriver. Jag undrar ibland varför jag gör det; om det är ännu ett narcissistiskt uttryck eller om jag gör det bara för att jag gillar att skapa någonting.

Jag läser igenom texten jag just skrivit: ”…everything seems to disappear in a quagmire of dullness; a grey mass of indistinguishable days rolling into weeks disappearing into the past...”.

Jag fortsätter skriva, utan att egentligen veta varför. Inte förrän jag slutat och än en gång läser igenom vad jag skrivit börjar jag förstå. Jag förstår varför jag avgav nyårslöftet att skriva mer*. ”…When I grow old I want to look through my drawers and find this journal, which will hopefully by then be filled with a multitude of happy memories. This is why I write, this is my legacy.”

Fortes fortuna adiuvat

*Fastän den här bloggen har varit tystare än vanligt har jag producerat närmare 400 ord/dag på andra sätt.