99 problem

av Serpens Albus

En panikartad känsla kryper långsamt upp från mitt innersta. Likt en bäcksvart orm ringlar den upp längs min ryggrad, till mitt huvud där den omsluter min hjärna. Känslan gör mig matt och jag vet inte om jag skall sätta mig ner eller springa bort. Jag har svårt att tro att jag ensam och frivilligt begett mig in i odjurets mage. Jag befinner mig på Ikea.

I det kaos som är den andra våningen kämpar jag frenetiskt emot suget från en malström av färger och provisoriskt skapade ”rum” som skriker ”köp mig”. Jag vet inte vart jag skall gå eller vilka produkter som finns var. Jag känner mig borttappad och sätter mig ner i en stol med något prutthurtigt namn, studerar listan med saker jag skall ha och återfår fattningen. Jag minns friheten, glädjen, i att följa mitt eget schema, enligt egen uppsatt tidtabell; att ”flyga solo”.

Jag behöver inte stå och titta på glasskålar eller krukväxter, eller ta bilder av något som ”kunde vara snyggt i vårt vardagsrum”. Jag kan istället målmedvetet söka upp det jag kom hit för, lasta in det i bilen och sedan hitta en Coca cola som ytterligare lugnar mina nerver. Plötsligt infinner sig ett överväldigande lugn och jag kommer på mig själv med att gå och nynna på en låt av Jay Z; ”…99 problems but a chick* ain’t one”. Jag stannar upp och frågar mig själv vilka problem jag egentligen har. Mitt enda problem verkar vara ifall jag skall välja det mörkbruna påslakansetet eller det mörklila.

”If you’re having girl problems, I feel bad for you son, I’ve got 99 problems but a chick* ain’t one”
Jay Z, “99 Problems”.

*Textraden ändrad till en mer ”familjevänlig” variant