En aning besatt

av Serpens Albus

När jag tar på mig solglasögonen och ser mig i spegeln utbrister jag spontant: ”f*n jag ser cool ut!”. Känslan sitter i medan jag susar fram genom Sandviken på väg mot Stenhaga med Whitesnake’s ‘Good to be Bad’ strömmandes ur bilens högtalare. Jag tar en titt i backspegeln och för en stund känner jag mig som Jason Statham i ‘Transporter’.  Känslan avtar rejält när jag påminner mig om att jag egentligen är ute för att köpa nya sängkläder. Jag tvivlar nämligen att Frank Martin (Stathams rollfigur) bryr sig desto mer om påslakan.

Jag har en tendens att bli en aning besatt av sådant som intresserar mig. Jag kan få en idé och sedan spendera veckor med att analysera och planera för att nå ett så tillfredsställande resultat som möjligt. Jag fördjupar mig inte i idéer, jag fullkomligt vältrar mig i dem. Så även denna gång, då jag fått för mig att förnya mitt sovrum.

Jag har haft samma säng i över 10 år, ända sedan jag flyttade hemifrån och anser att det är dags att inskaffa något mer vuxet, något som passar en man i sina bästa år. Det här har också varit en del av en mer långsiktig plan. Ändå finns en del av mig som ifrågasätter det jag nu gör. Gör jag det verkligen helt för mitt eget nöjes skull? Jag är inte helt säker, och min besatthet, min vision förblindar mig.

Fortes fortuna adiuvat