Någonting har förändrats

av Serpens Albus

Medan höstskymningen sveper sin mörka slöja över Vasa torg sänker jag huvudet mot vinden och styr stegen målmedvetet hemåt. Mörkret omfamnar mig välkomnande men trots dess välbekanta smekning känns någonting annorlunda.

Är det mörkret, luften eller den sylvassa vinden som utan framgång försöker klösa hål på min nya, marinblå tröja i merino-ull? Det är inte förrän jag stannar framför en guldsmedsaffär och vilar ögonen på en Calvin Klein-klocka i skyltfönstret som jag inser att någonting är annorlunda, någonting inuti mig; min inställning till barn.

Insikten får mig att haja till. ”Märkligt”, mumlar jag för mig själv, ”ytterst märkligt”. Jag letar i mina mentala arkiv och återigen rannsakar mitt innersta men tankarna jag länge hyst, mina bestämda åsikter att jag inte vill ha barn är oförändrade. Det som har förändrats, det som är annorlunda är att jag inte längre tänker på det. Istället känns det…ingrott, välbekant, som höstvindens smekning.

Fortes fortuna adiuvat