Kan man fuska i spelet?

av Serpens Albus

Regndropparna dansar ner från himlen och smattrar aggressivt mot mitt paraply medan jag går längs Rådhusgatan in mot Vasa centrum. Jag har långsamt börjat inse att det inte kommer att bli någon ordentlig sommarvärme i år och numera gått över till att mentalt förbereda mig för hösten och en lång, bister vinter. Trots detta är mitt humör långt ifrån dåligt och jag strosar fram längs gatan, nynnandes på ’Singing in the rain’. Det är då jag känner det; ett litet stick av dåligt samvete.

Eftersom det är lördag steg jag upp halv tolv. Jag lagade ingen frukost utan gick till Hotell Astor för att istället avnjuta deras brunch. Jag övervägde ifall jag skulle ta på mig ett par skor som kostade lika mycket som månadshyran på en boxbostad (vilket jag inte gjorde pga vädret). Det är en väldigt lättsam, nästan playboy-esk tillvaro och det händer att jag får känslan att jag fuskar mig fram i ”livets spel”.

Jag kan sätta mig ner på en brygga och spendera en timme med att fundera över ifall jag behöver nya skor och om de då skall vara svarta eller mörkbruna. Det är inte ”riktiga” problem, inte som de har vilka kämpar sig igenom vaknätter eller pantar flaskor för att ha råd med hyran. Men det som fört mig hit, till den lättsamma tillvaron jag nu befinner mig i, är en serie av medvetna och ofta noga genomtänkta val. Det är inte att jag fuskar i spelet, det är jag som skapat mitt spel, min tillvaro.

Fortes fortuna adiuvat