Lördagsbrunch

av Serpens Albus

Utanför fönstret vräker regnet ner, en lördagsmorgon sent i juli. Jag har bestämt mig för att prova lördagsbrunchen som Fondis har börjat servera. Lokalen är praktiskt taget tom förutom två äldre damer vid ett bord längre bort och naturligtvis jag själv.

Jag äter långsamt för att försäkra mig om att mina byxben, som blivit våta i regnet, skall hinna torka. Till tonerna av Frank Sinatra svävar tankarna iväg och jag börjar reflektera över det smörgåsbord av valmöjligheter som finns tillgängliga för mig.

Brunchen som ligger upplagd är som en metafor för hur jag vill leva mitt liv. Världen är mitt brunch-bord och jag tänker välja och vraka, söka ut de bästa sakerna. Och det finns så mycket som jag ännu inte smakat på.

Fortes fortuna adiuvat