Att vara som havet

av Serpens Albus

Jag hyser ingen större kärlek till havet och har inte egentligen någon önskan om att tillbringa tid på båtar. Ändå dras jag till vattnet varje gång jag känner för att reflektera över livets frågor, så även denna gång då jag går långsamt längs vattenbrynet bakom Åbo Akademi i Vasa.

Det är söndag kväll och solen har för länge sen gått ner. Mitt sällskap är måsarna som flyger över mitt huvud och ljudet av vågor som slår mot stenarna i strandkanten. Jag viker upp kragen på min svarta trenchcoat och sätter mig ner på den nybyggda bryggan.

Jag är fullt övertygad om att varje människa bör vara som havet framför mig; i ständig rörelse, för att fortsätta växa. Min utmaning blir att förena en ständig förändring, ett ständigt växande med att bevara min nuvarande, trivsamma tillvaro; att vara som havet – i ständig rörelse, konstant förändras och ändå vara likadant som igår, som förra året, som alltid.

Fortes fortuna adiuvat