Det lilla charmiga cafét

av Serpens Albus

Jag sitter i skuggan på en bänk på gågatan i Vasa och smuttar på en iskall coca cola. Jag kan inte riktigt bestämma mig för ifall jag är snål som gått hem och hämtade en istället för att köpa en på närmaste café eller ifall jag är slösaktig för att just ha ätit lunch ett kvarter från min lägenhet.

Jag betraktar människorna som går förbi eller sitter på uteserveringarna längs gågatan när jag inser att kvinnan som serverar kunder på det charmiga cafét 1h+k också stod bakom baren i Oliver’s Inn kvällen innan. Det är något i detta som tilltalar mig oerhört. 

Jag gillar en sådan arbetsetik; att vara så driven att jobba med det egna företaget på dagarna och ett andra jobb på kvällarna för att (som jag spekulerar) få den egna ekonomin att gå ihop. Det är ljusår från den gången jag besökte Arnolds Donuts och sommararbetarna där började gräla om vem som skulle torka ut en utspilld Pepsi, vilket resulterade i att ingen gjorde det. Jag bestämmer mig för att mer aktivt börja stöda det lilla pittoreska cafét.

Fortes fortuna adiuvat