30 Dagars veckoslut (tidsinställt inlägg)

av Serpens Albus

Det är något speciellt med sista arbetsdagen innan sommarsemestern. Det påminner faktiskt lite om sista skoldagen, eller så är det bara jag som befunnit mig i arbetslivets ekorrhjul så länge att jag glömt bort hur det var då sommarlovet kom. Det är ingen gemensam avslutning där alla stänger av sin dator och samtidigt springer ut för att möta sommaren men ändå finns den där; en känsla av förväntan.

Det känns som om alla tar det lite lugnare sista arbetsdagen. Arbetsborden städas och det gamla året avslutas symboliskt med att man kastar bort alla gamla papper som man samlat på sig.

Jag ser de kommande fyra veckorna som en djupdykning i min egen, narcissistiska tillvaro och en utforskning av mitt självständiga jag. Jag ser fram emot att sitta på ett café och titta på världen som passerar, att besöka restauranger och äta god mat eller att bara göra ingenting för att jag kan. Jag kommer att göra detta när jag själv vill, hur jag själv vill. 

Mitt 30 dagar långa veckoslut börjar…nu.

Fortes fortuna adiuvat

(Inlägget är en tidsinställd, modifierad repris från förra året)