Den västerländska civilisationens sönderfall

av Serpens Albus

Jag är på väg hem från sömmerskan, efter att ha lämnat in en kavaj för ändringar. Den fem kilometer långa promenaden stör mig inte egentligen, vardagsmotion ni vet. Medan jag promenerar funderar jag över vilka byxor jag skall ha tillsammans med kavajen och andas in lukten från skogen bredvid gångbanan; fuktig luft som luktar myggor, vassa grankvistar i ansiktet och blöta strumpor.

Mina tankar avbryts brutalt av en mopedist som kör förbi mig, vilket inte skulle ha varit något problem om det inte var för att hon kör rakt genom en djup vattenpöl och dränker mina byxor. Jag ser upp mot mopeden och märker hur flickan som kör snabbt kastar en blick bakåt och fortsätter rakt fram utan det minsta tecken på stanna och be om ursäkt.

De resterande kilometrarna flyger förbi. Ett blint raseri bubblar inom mig och när jag ser en parkerad moped vid en matbutik undrar jag för en stund om det är hennes och om jag borde stanna och vänta tills hon kommer ut för att sedan skälla ut henne. Men jag går vidare, fullt övertygad om att detta är ett tecken på den västerländska civilisationens sönderfall. 

Fortes fortuna adiuvat