Glädjen i att göra ingenting

av Serpens Albus

Jag går på stadens öde gator, strosar fram utan egentligt mål. Jag har på ljusa linnebyxor, en mossgrön, tunn bomullsskjorta och bruna loafers utan strumpor. Det är midsommardagen 2012 och Vasa centrum, som vilken annan lördagsförmiddag skulle sjuda av aktivitet är nästan spöklikt övergivet.

Jag sätter mig på en av de gröna bänkarna på gågatan, i skuggan av ett träd och slötittar på de enstaka människor som vandrar förbi medan jag överväger ifall jag skall gå hem och hämta pengar för att köpa en glass. Det känns som om jag har all tid i världen, som om midsommaren saktar ner tiden till krypfart. Det här är min plan för dagen; att göra ingenting.

Det finns folk som inte klarar av att inte göra någonting alls och alltid måste ha någon slags aktivitet att antingen genomföra eller se fram emot. Det finns också de som skulle vilja göra ingenting eller på sin höjd något ytterst trivialt, men något sådant ter sig som en avlägsen utopi, en ouppnåelig hägring. Jag är ingen av dessa. Det är min avsikt att aldrig bli en heller och jag dricker frikostigt från inaktivitetens källa.

Fortes fortuna adiuvat