Det börjar kännas som sommar

av Serpens Albus

Jag försöker se lite cool och avslappnad ut när jag går genom Rewell Center iförd mina nya mocka-loafers, linnebyxor och en beige kavaj. Jag funderar över ifall jag utstrålar den rätta, lättsamma ”ja, jag har inga strumpor, so what”-attityden. Jag planerar sätta mig ner vid Arnolds Donuts och läsa senaste numret av GQ men förfäras över att de har stängt.

Det är nu två veckor kvar till min semester och dagarna har börjat släpa sig fram, ungefär som hur de där sista trappstegen upp till lägenheten känns ofantligt långa när man riktigt behöver gå på wc. Ändå finner jag den här tiden väldigt njutbar. Jag har lärt mig att uppskatta förväntningen.

 Förväntningen är perfekt. Obefläckad av händelser som inte klarat av att leva upp till idealet omsluter den mig som en varm filt på en kall vinternatt. Förargad över att jag inte får tag på en munk strosar jag långsamt genom Vasas centrum medan svalorna seglar högt ovanför mitt huvud. Det börjar kännas som sommar.

Fortes fortuna adiuvat