Konceptet sommar

av Serpens Albus

Jag står i mitt sovrum och beundrar den kritvita Hugo Boss linneskjortan som jag nyss hämtat från sömmerskan. Passformen är numera perfekt. Jag har den senaste tiden varit på någon slags linne-trip och förutom skjortan även köpt två par byxor och en kostym i 100% linne och anser mig nu vara (nästan) redo för sommaren; den verkliga sommaren; mitt ”sommarkoncept”.

I mitt inre ser jag dagar av stresslös slow motion, ungefär som mina vanliga kvällar. Jag vaknar runt 10-11, äter frukost på balkongen medan Glen Miller spelar i bakgrunden. Jag tar sedan på mig min vita linneskjorta, ljusa byxor och solglasögon och går in till stan där jag sitter på en uteservering och läser Financial Times medan jag dricker en iskall coca cola. Eller kanske jag bestämmer mig för att gå ner till stranden, där jag somnar i solen för att efter en halvtimme väckas av min mobiltelefon som säger åt mig att vända sida för att få en jämn solbränna.

På kvällen tar jag en långsam promenad längs stranden, eller kanske till och med tar min akustiska gitarr och sätter mig ensam i en park, lutad mot en björk medan jag fritt låter mina fingrar ackompanjera solnedgången. När jag slutligen återvänder till Ensamhetens Borg går jag ut på balkongen och äter en skiva vattenmelon i total tystnad. En ljum sommarbris svalkar mig när jag slutligen går till sängs och somnar under mitt tunna bomullstäcke. Mitt sommarkoncept är verkligt. Det är så här jag levde förra sommaren och så här kommer jag att leva denna sommar.

Fortes fortuna adiuvat