Det perfekta brottet

av Serpens Albus

Varför gick jag och lovade något sånt här? Jag står framför dvd-hyllan i Anttila i Vasa och letar efter första säsongen av en Amerikansk serie med namnet ”Bluebloods”. ”Jovisst kan jag kolla om den finns” hade jag sagt, ”inga problem, jag hade ändå tänkt gå där genom på väg hem” hade jag sagt. Men jag hittar inte den förbannade dvd-boxen.

”Om du inte hittar den kan du fråga försäljaren”. Jag vill inte prata med någon försäljare. Om den inte finns på hyllan antar jag helt kallt att de inte har den, eftersom jag tvivlar på att de gömmer undan vissa filmer bara för att jävlas med kunderna.

Jag skulle kunna smita; gå hem och säga ”nej, den fanns inte, jovisst frågade jag”. Ingen skulle få reda på något. Det perfekta brottet. I fem minuter överväger jag detta alternativ och försöker komma på något som kunde avslöja min bluff. Jag är redan halvt på väg ut när jag vänder och går mot kassan för att motvilligt fråga om de har serien, trots att jag vet deras svar.

Fortes fortuna adiuvat