London och sängen

av Serpens Albus

Jag befinner mig i Stenhaga i Vasa tillsammans med min bror och hans flickvän. Vi går in i en möbelaffär och medan de letar efter gardiner strosar jag förstrött runt i affären. Utan att egentligen tänka på det lägger jag mig ner i en stor, mörkgrå dubbelsäng. Omedelbart inser jag att det var en väldigt dålig idé. I mitt huvud har nämligen nu en våldsam strid blossat upp; kampen mellan en ny säng och min nyårsresa till London.

Ärligt talat behöver jag ingen av dem. Min gamla säng är kanske inte perfekt men den fungerar helt fint. Jag gillar faktiskt dess hårdhet. Den är dock över 10 år gammal. Medan en resa till London skulle vara intressant är det bara fyra dagar medan en ny säng förhoppningsvis skulle ge mig glädje i många år. Både ironiskt och passande nog har det också visat sig att jag antagligen inte kommer att få bord på the Dorsia*, vilket var en av huvudorsakerna till att jag ville besöka London till att börja med.

Jag rannsakar mitt innersta för att försöka komma underfund med mina motiv för resan. Om sanningen skall fram vill jag också göra det eftersom det dekadenta tilltalar mig. Alla köper en säng medan få jag känner väljer att resa till London för att fira nyår. Samtidigt finner jag oerhörd tillfredsställelse i små, alldagliga företeelser. Kunde sängen lyfta upp sovandet till nya nivåer? Jag stiger långsamt upp från sängen och sneglar på prislappen, fullt medveten om att jag mycket väl skulle kunna köpa den redan idag, precis nu.

 Fortes fortuna adiuvat

 *The Dorsia i London har visat sig vara members only. Jag kan komma in men det innebär att jag då skulle betala en årsavgift på 600€.