Rätten till prostitution

av Serpens Albus

Detta inlägg är inte ett svar på utan snarare en spinoff till ett 
blogginlägg skrivet av Jeanette Öhman*. Det är heller inte en kommentar
 på Citylehtis artikel eftersom jag inte läst den.

Jag läser ett blogginlägg om en artikel i Citylehti som handlade om prostitution. I slutet av inlägget föreslås ett hypotetiskt scenario för att möjligen erbjuda ett annat perspektiv; ”är du lika okej med att din syster/mamma/dotter/fru är frissa som att hon har sex med främmande farbröder som betalar för det?” Personligen anser jag att fastän jag kanske inte är bekväm eller okej med vad en person gör, eller till och med anser att det är moraliskt förkastligt, ger det mig ingen som helst rätt att förbjuda** det. Om så vore fallet betyder det att jag också måste godkänna andras rätt att godtyckligt förbjuda något med min livsstil som de anser är fel.

Jag måste godkänna det för att inte i samma andetag mer eller mindre påstå att min egen åsikt är värd mer än andras. Varför skulle den vara det? Rätten att bestämma över mitt liv och rätten att göra vad jag vill skall vara min och ingen annans. Samma rättighet skall åtnjutas av mina medmänniskor. Jag behöver inte tycka att de gör rätt eller känna mig okej med deras beslut men jag måste ge dem samma rättighet som jag själv kräver oberoende om de vill ta ett huslån på 30 år, skaffa barn vid 18 års ålder, bli präst, frisör eller ha sex med främmande farbröder mot eller utan betalning (det är få som påpekar det moraliskt förkastliga i att bara ligga runt så en distinktion är nödvändig).

Antagligen finns det en hel del prostituerade som inte gillar vad de gör. Statistiskt sett borde det också finnas en del som genuint tycker om sitt yrkesval. Om någon då säger att de gillar vad de gör, vilken rätt har jag att kalla dem lögnare eller agera storebror när jag själv inte anser det rätt att påtvinga någon annan mina värderingar? Jag kanske inte gillar det du gör men försvarar din rätt att göra det.

Fortes fortuna adiuvat

*Jag känner mig en aning obekväm med att skriva ‘Peppe’ eftersom jag har lärt mig att förnamn och informellt tilltal endast skall användas ifall man känner personen i fråga. Jag känner inte Öhman och använder således hennes fullständiga namn. Dessutom ger det en mer auktoritär känsla än ‘Peppe’ ;)

** Jag använder ordet här i en bredare betydelse än enbart lagstiftning, också i betydelsen att ”förbjuda” likt en förälder förbjuder ett barn att göra något