Min egocentriska tillvaro – min drog

av Serpens Albus

Klockan är fem på morgonen. På väg hem från krogen kontemplerar jag vad, om något, jag lärt mig under kvällens gång men mina tankar flyr till en diskussion som uppstod till ett av mina tidigare inlägg. Som svar till en kommentar skrev jag att om man verkligen inte vill ha barn är det upp till var och en att eliminera risken. I nuläget betyder det i praktiken en tillvaro i celibat*, vilket inte fungerar i ett förhållande. Insikten som föll över mig som ett lass tegelstenar är något jag egentligen vetat men som jag aldrig förr uttalat; min livsstil är inte kompatibel med ett förhållande.

Min ovilja mot att skaffa barn, att ens riskera att något dylikt händer, är emellertid bara början. Hela min nuvarande tillvaro är otroligt egocentrisk; jag gör saker när jag vill, hur jag vill men ord gör det inte rättvisa. Den njutning jag finner i små detaljer och möjligheten att utnyttja min valfrihet till fullo, på mitt sätt, är inget annat än berusande; en drog som slagit sina klor i mig. 

Att vara säker, att totalt eliminera risken för att få barn, är inget som kommer gratis och det har funnits stunder då jag ifrågasatt mig själv och varför jag gör som jag gör. Nattens sirener lockar mig ännu men deras sång är långt ifrån så fängslande som den varit. Den tillfredsställelse de kan erbjuda är flyktig, inte som min drog, inte som min frihet. 

* Jag utesluter automatiskt sexuella förhållanden med män, djur, frukter och post-klimakteriella kvinnor. Sterilisering är också för tillfället uteslutet eftersom…well…I’m just not sure about someone poking around with my junk. 

Fortes fortuna adiuvat