Lurad att bli pappa

av Serpens Albus

Jag läser en livlig debatt på familjeliv.se om en man som blivit lurad av sin sambo att bli pappa. Trots att hon sagt sig äta p-piller hade hon utan hans vetskap slutat, vilket lett till graviditet. Diskussionen verkar vara uppdelad i två läger; de som anser att hon ljugit, förrått och avsiktligt vilselett honom, och de som anser att hon gjort fel MEN.

”Visst, hon gjorde fel men önskan att få barn kan vara väldigt stark”, vilket låter som ett (åtminstone delvis) rättfärdigande av hennes handlande. ”Ja, hon ljög men DU har inte heller varit ärlig då du inte sagt att du ALDRIG vill ha barn (istället för inte nu)”.

Om något illustrerar denna diskussion tydligt vikten av att veta betydelsen av ”inte nu” eller ”kanske en dag” när det kommer till att skaffa barn, och då inte bara vad du själv menar utan också hur det uppfattas av ens partner eftersom det helt klart finns individer som uppfattar ett ”inte nu” till något slags jakande svar. Det diskuteras även vilt vad den blivande pappan skall göra. Realiteten är att han endast har två alternativ; bli pappa mot sin vilja, eller försöka finna sig i det. What will it be good sir; willingly or kicking and screaming? 

Fortes fortuna adiuvat