Hur ofta skall man se någon innan det anses vara okej att hälsa?

av Serpens Albus

Solen värmer mitt ansikte då jag kliver ut på gatan. April närmar sig och risken för snöstorm och temperaturer på -20 blir mindre för varje dag som går. Promenaden hem från jobbet är inte längre ett rasande krig mot vädret och jag har börjat sakta ner mina steg och se mig omkring istället för att gå med blicken i gatan i ett försök att skydda mig mot vinden. Allt det här känns stort, betydande; vintern är överlevd.

I och med att jag lyft blicken har jag också märkt att jag ser samma personer på till och från arbetet, kanske mycket beroende på att jag älskar rutiner och går samma väg varenda dag. När jag står vid övergångsstället vid Sandögatan börjar jag undra ifall jag borde börja hälsa. Hur ofta skall man se någon innan det anses vara okej? Kanske jag borde bli en av de där personerna som hälsar på alla. Skulle jag kunna bli det?

För första gången på länge är trottoaren helt fri från snö. Till och med gruset är bortsopat och mina vinterstövlar känns klumpiga. Mentalt börjar jag gå igenom min garderob. Jag behöver nya skor, något i mocka. Mot mig kommer en av de där jag ser varenda dag. Jag hälsar inte utan fortsätter rakt fram och nästan kämpar för att inte möta blicken. Precis som alltid.

Fortes fortuna adiuvat