I ensamheten är jag fri

av Serpens Albus

För ett antal år sedan gick jag på en återträff för min gymnasieklass. Jag var spänd på att se hur mycket vi hade förändrats och ifall alla skulle falla in i gamla roller vi alla haft mer eller mindre frivilligt. Det är lite samma sak med förhållanden; man tar på sig en roll. En roll som morfas samman med den andra personens roll till den organism vi kallar ”förhållande”. Att bryta rollen, förnya sig själv, kan vara oerhört svårt, för många rent av omöjligt. Singelskapet innebär inga sådana begränsningar.

Jag är varken bunden av någon annans förväntningar på hur jag skall vara, vilka kläder jag skall ha eller hur jag skall bete mig eller av de mentala bojor som en anammad roll i ett förhållande innebär. Jag är fri att vara vem jag vill och forma om mig själv precis hur jag vill.

Spridda snöflingor dalar ner mot marken och den kalla morgon luften påminner mig om att vintern är långt från över.  Trots detta känner jag mig ovanligt tillfreds då jag kliver ut på gatan utanför mitt hus och börjar gå mot jobbet. Insikten om min egen frihet värmer mig. I den av så många fruktade ensamheten är jag fri.

Fortes fortuna adiuvat