Nyårsplaner

av Serpens Albus

Jag står vid baren i en av Vasas nattklubbar och smuttar irriterat på ett glas coca cola. Smaken är, trots drycken nyss serverats, avslagen. Jag funderar ifall det alltid varit så eller om jag under mitt kroguppehåll bara vant mig för mycket med smaken av ”färsk” cokis, direkt ur en perfekt kyld burk. Det är dock inte den avslagna drycken som irriterar mig.

Av någon orsak har jag fått för mig att göra nyår 2012 till något exceptionellt och har börjat planera fira in 2013 i London. Under dagen har jag läst om förra årets fester och letat efter passande klubbar, restauranger och galor. Jag är nu fullkomligt matt av mängden tillgängliga alternativ och irriterad över att man ännu inte kan boka biljetter till nästan någonting alls.

Jag väcks tillfälligt ur mina funderingar när jag hör en kvinna säga till en man i hennes sällskap: ”det är bara något du måste leva med” (outtalat: ”om du skall vara med mig”). Jag har ingen aning om vad det handlar om. Ändå ger en röst i mitt huvud svar på tal, som om uttalandet riktade sig till mig; ”guess what, det behöver jag inte, jag är inte tvungen att stå ut med någonting jag inte vill”. Mannens svar är däremot annorlunda, ett nedslaget medgivande. Jag återvänder till London och funderar om jag efteråt kommer att kunna leva med Vasas nattliv eller om det vid min återvändo blir lika avslaget som min cola.

Fortes fortuna adiuvat