Den bästa tiden i livet

av Serpens Albus

Jag står i kassakön i Citymarket och känner mig upprymd över att ha justerat hastigheten på min bredbandsanslutning. Dessutom hittade jag en kavaj gjord av en blandning av ull och linne. Jag tog det som ett tydligt vårtecken och började planera en resa till Helsingfors för att inhandla en sommarkostym.

Inte ens den långa kassakön kan förstöra min sinnesstämning och jag står förnöjt och studerar en ställning med solglasögon när jag till min förskräckelse ser min egen spegelbild i glaset på ett par billiga Ray-ban-kopior. I flera minuter står jag som förstenad och betraktar min spegelbild som ser…gammal och sliten ut! Som tur är rör sig kön framåt, förbi glasögonen, och jag pustar ut. Jag lovar mig själv att lägga en ansiktsmask i helgen och kanske sova lite längre än vanligt.

På väg hem hör jag engelska röster bakom mig. Utbytesstuderanden. De finns överallt i den här stan. Jag kommer på mig själv med att tänka tillbaka på min egen studietid och hur en lärare alltid uppmanade oss att njuta, eftersom det var den bästa tiden i ens liv. Jag brukade hålla med. Jag brukade sakna min studietid. Men det har gått  en exceptionellt lång tid sedan jag ens tänkte på det och jag inser plötsligt varför; jag saknar det inte mer. Jag trodde att studietiden var den bästa tiden i mitt liv men jag kan inte hjälpa att fråga mig om inte idag, här och nu, med det jag kan, det jag vet och de resurser jag har, ändå är snäppet bättre.

Fortes fortuna adiuvat