Köpa bostad genom att sälja sig själv

av Serpens Albus

Det är fredag och jag sätter mig tillrätta i soffan och förbereder min fredagsritual; jag öppnar en burk coca cola och slår upp bostadsbladet, vilket jag läser för att hålla ett öga på bostadsmarknaden. Jag vill nämligen försäkra mig om att min plan är realistisk, min plan att köpa bostad.

Många vill köpa bostad för att ”ha något eget” (lite ironiskt med tanke på att det de facto är banken som äger bostaden fram tills att den är betald) eller för att kunna inreda, måla om och renovera precis som de vill. Inget av detta berör mig. Den enda orsaken jag vill köpa bostad är för att kunna sänka levnadskostnaden för att kunna spara mer till pensionen och säkerställa boende på äldre dagar. Jag är dock emot skuldsättning av alla slag. Skuld, för mig, är den moderna versionen av slaveri.

På soffbordet ligger ett svart anteckningsbok. Jag tar upp en bläckpenna och börjar räkna med hjälp av en bolånekalkylator. Min plan är enkel; spara/investera aggressivt i åtta år för att kunna betala 50-60% av bostadens totalpris. Jag borde då kunna korta ner lånetiden och behöver bara sälja mig själv till träldom i fem år, vilket också gör att marknadsräntornas* effekt borde bli mindre. Pennan rör sig frenetiskt över pappret som fylls med siffror. Jag sätter ner pennan och ler, inte bara för att siffrorna visar att min plan är jämförelsevis billigare än om jag köpte bostad nu**, idag, utan även för att det är min plan, inte en bankirs eller rådgivares, min. Det kanske inte är perfekt och det finns en risk att den misslyckas. Jag kan leva med den risken.

Fortes fortuna adiuvat

*Medan marknadsräntorna idag är låga kan man omöjligtvis förutsäga den framtida räntan. Därför använder jag samma ränta i mina jämförelseberäkningar.

**På grund av att startkapitalets mindre storlek betyder det en längre lånetid, vilket resulterar i räntekostnader som är tre gånger så stora (nuvarande hyreskostnader är beaktade).