Folk utan småbarn förstår inte

av Serpens Albus

Jag står i köket och försöker fundera ut det optimala stället att sätta disktrasan på. Det faller sig naturligt att hänga den på vattenkranen men gör jag det rör min hand alltid i trasan då jag vrider på varmvattnet. Det stör mig. En våg av besvikelse sköljer över mig då jag inte är kapabel att lösa problemet och jag går in i vardagsrummet och skummar igenom artiklarna på en dagstidnings hemsida.

Mina ögon landar på ett inlägg i ett diskussionsforum där skribenten säger att hon är trött på folk utan barn som klagar över trötthet. ”…Anledningen kan vara att de satt uppe och kollade på film försent eller helt enkelt varit ute och festat med trötthet som resultat. De vet inte vad de pratar om. Man kan ju då gå hem och sova precis när man vill utan någon som ska tröstas/matas/snytas etc. Man får verkligen en annan upplevelse av att vara TRÖTT nu när man är förälder….”

Jag småler, inte direkt av skadeglädje utan mer av förnöjdhet över min egen situation och mina livsval. Jag sätter mig tillrätta i soffan, lutar mig tillbaka och smuttar på ett glas iste. Jag vet att jag kommer att vara trött imorgon. Jag tänker nämligen stanna uppe halva natten för att se på Super Bowl. Efteråt tänker jag sova, precis så länge jag vill. Mitt småleende övergår i ett brett flin.

Fortes fortuna adiuvat