Utbränd på krogen

av Serpens Albus

Jag sitter i min mörkgråa divansoffa, benen utsträckta, ett på soffan och det andra på mitt soffbord. Det började med en fruktansvärd förkylning som höll mig hemma två helger i rad. Jag fick sedan för mig att jag skulle spara pengar, gå och hyra en film och ta en lugn hemmakväll. Jag sitter nu och äter snabbnudlar och skrattar åt en dålig komedi. Det är lördag kväll klockan elva. Jag har varken duschat eller lagt fram kläder för kvällens nattklubsbesök.

Jag känner mig utbränd på hela krog-grejen. Det som en gång lockade har tappat något av sin lyster. Jag känner att jag håller på att korsa ännu en barriär i mitt singelskap. Jag känner hur jag glider längre och längre bort, mot någonting som endast kan beskrivas som likgiltighet.

Likgiltighet, inte mot livet eller mina intressen. För dessa är jag lika, om inte mer passionerad än förut. Min likgiltighet riktas mot kvinnor som förut skulle ha ställt sig som frestande förförerskor. Och med detta växer även fram en mindre tolerans mot onödigt drama. Beteende jag förr skulle ha accepterat lättvindigt, eftersom det handlade om en attraktiv kvinna, ser jag nu på med avsky. Jag kämpar inte emot utan ger vika för den stigande floden och undrar om det någonsin kan finnas en återvändo.

Fortes fortuna adiuvat