Det är min sköld, det är mitt svärd

av Serpens Albus

Jag vaknar av en råtta som gnager sig igenom min bukhåla.Omtöcknad av sömn ligger jag kvar i sängen, inkapabel att göra någonting. Rummet är kolsvart och jag känner hur droppar av svett samlas till små floder som forsar utmed min nakna hud.

I vad som känns som flera timmar ligger jag och funderar över vilken av de förkrossande starka krafterna jag skall ge vika för; trötthet eller råttan, min gnagande hunger, som vid det här laget gränsar på ren smärta. Den gråa besten i magen vinner och jag staplar upp ur min svettdränkta säng och går till kylskåpet utan att tända en enda lampa. Jag behöver inte. Ensamhetens fästning, mitt hem, är välkänt.

Min fästning är numera mer än ett hem, det är min sköld, det är mitt svärd. Den låga jag alltid känt inom mig håller nu på att utvecklas till ett rasande inferno. Mitt behov av självständighet och en fristad från sådant som hotar mitt sätt att leva har aldrig varit starkare. Min fästning skyddar mig och jag skyddar den. Jag går tillbaka till sängen och äter en rågbrödssmörgås liggande, halvsovande, i totalt mörker, i total stillhet.

Fortes fortuna adiuvat