Inget hopp eller ens önskan

av Serpens Albus

Jag har en förkärlek till ordning; allt har sin bestämda plats och varje aktivitet har en ordning och eventuellt ett tidsschema. Jag gör upp listor och tidsplaner konstant. Förhållanden var inget undantag. Jag hade uppfattningen att allt skulle göras i en noga uträknad ordning; först skulle man hitta en flickvän, vara ihop två år, flytta ihop och se om man kan leva med människan för att sedan förlova sig. Giftermålet skulle komma relativt kort därefter (inom 2 år).

I mitt nuvarande förhållningssätt till kvinnor finns inte längre någon mental lista. Det finns inte längre någon ”naturlig ordning”, inget hopp eller ens önskan om att en godtycklig interaktion med en kvinna skall leda till något mer än ett stundens nöje, ungefär som att se på ’How I met your Mother’.

Just eftersom jag är så hårt troende* på listor och scheman har jag svårt att se, och t.o.m acceptera, att det skulle finnas ett mellanting mellan den totala singeltillvaron jag nu lever och tvåsamhet (i brist på bättre ord). Och om ett sådant mellanting finns, vad innebär det?

Fortes fortuna adiuvat

*Ordvalet är medvetet eftersom man kunde säga att mitt ”listbehov” är något av en religion i sig