En mycket dyr vana

av Serpens Albus

Mina axlar brinner. Jag ignorerar smärtan. Jag är tvungen. Vi har en bordsreservering till halv nio på Gustav Wasa. Efter att ha kommit hem från mitt träningspass lägger jag fram mina kläder; en mörkgrå kostym i 100% ull, en vit bomullsskjorta med svarta kritstreck och en grå-vit-svart-rosa-randig italiensk silkesslips. Jag stör mig på att jag inte har tid att sätta på en fuktgivande ansiktsmask innan jag måste gå.

Kostymen, min rustning, gör mig självsäker och trygg i känslan att jag inte kommer att vara underklädd. Jag har fått en fix idé om att alltid klä upp mig för att gå ut och äta. Det gör det hela mer speciellt. Med klädvalet höjer man upp tillfället och gör måltiden till något mer än hämtpizza. Jag översköljs av lycka när det visar sig att vårt bord är placerat i huvudrummet.

Måltiden är mer än bara mat, det är en upplevelse, ett evenemang, mycket tack vare personalens ypperliga service och kunskap. Tre timmar av gastronomisk himmel senare lämnar vi restaurangen och jag kan inte hjälpa att undra hur jag någonsin skall kunna äta någon annanstans. Jag kan se mig själv göra det här till en vana…en mycket dyr vana.

Fortes fortuna adiuvat