”Jaha”, säger hon kort, kanske…besviket

av Serpens Albus

Jag ligger i min säng och försöker somna. Det är svårt eftersom min hjärna är upptagen med att försöka intala mig att det egentligen inte är så långt kvar till sommaren, vilket jag naturligtvis inte tror på. Jag lyssnar på ljudet av en traktor som röjer snö utanför. Det finns de som irriteras av det men för mig är det lugnande, ett minne från min barndom. Det välbekanta ljudet vaggar mig till sömns. Av någon orsak drömmer jag om en tjej jag var intresserad av i högstadiet.

Jag sitter på en träbänk i en lång korridor. Jag har på mig svarta jeans, en mörkblå college-tröja med texten ‘nafnaf’ och vita joggingskor*. Just då går Hon förbi och jag får för mig att säga ”hej”. En stund senare kommer hon tillbaka och igen häver jag ur mig ett ”hej”, varpå hon stannar och frågar vem jag egentligen är. Det här hade jag inte räknat med och hasplar lite skamset ur mig: ”jag är ingen”, eftersom jag är inkapabel att avläsa ifall hon faktiskt vill veta eller ifall frågan betyder att hon tycker jag är konstig. ”Jaha”, säger hon kort, kanske…besviket?…och försvinner bort längs korridoren.

Ibland undrar jag hur mitt liv skulle ha sett ut ifall jag hade kommit på ett bättre svar på hennes fråga. Jag pratade inte med henne igen på åratal. Jag vågade inte. Hon var en av skolans snyggaste och jag var…ingen. Klockan är halv fem och jag stiger upp ur sängen för att gå på wc. Efter att ha uträttat mina behov går jag tillbaka till sovrummet och tittar ut från fönstret. Snön har skottats upp i drivor. Det ser kallt ut. Jag funderar ifall jag skall försöka hitta en kostym gjord av lättare ull till sommaren eller om jag istället borde satsa på en i linne.

Fortes fortuna adiuvat

*Jag är inte säker på ifall det var vad jag hade på mig just den dagen men det var ungefär så jag klädde mig, för 18 år sedan.