Kvinnovåldssamhället

av Serpens Albus

I ett inlägg skrivet av bloggaren Yllestrumpa har i dagarna pågått en diskussion om b.la ”rape culture”, vilket i princip betyder att samhället mer eller mindre godkänner våldtäkt. Detta fick mig att fundera över fenomenet våld och hur det tar sig uttryck i vardagen.

Jag hann bli 20 år gammal innan jag började gå på krogen med någon slags regelbundenhet. Under det årtionde (ja risat) som jag varit ute ”i svängen” har jag aldrig, inte en enda gång, sett en man slå en kvinna. Jag har, däremot, sett en hel del kvinnor slå män. Jag har sett kvinnor skälla ut och fysiskt angripa män som inte ens talat med dem. Jag har sett en kvinna som spottade ut sin drink i ansiktet på en man som endast frågade vad hon dricker.

Jag har också sett andra män som dykt in som en asgam, suttit bredvid kvinnan, nickat och hållit med; ”alla män är svin”, i hopp om att hon skall se honom som ”räddaren i nöden” (vilket är ironiskt då han själv i princip just sagt åt henne att även han är ett svin) och välja honom. Such is the power of the p***y. Medan samhället nog fördömer våld mot kvinnor och kvinnorättsorganisationer högljudt talar å alla kvinnors vägnar är det ett väldigt ensamt slagfält för mannen som får en vitryss spottad i ansiktet. Höjer någon ens på ögonbrynen åt det? Oftast inte. För några veckor sedan bestämde jag mig för att göra något. Jag öppnade munnen och uttryckte mitt bestämda missnöje då jag återigen bevittnade en man bli fysiskt anfallen av en kvinna. En ytterst liten gest som jag inte ens är säker på ifall hade den minsta inverkan. Men jag gjorde något och det kändes bra.

Fortes fortuna adiuvat